Tomas Herngren

Lätta penseldrag som vill återskapa upplevelsen

Tomas Herngrens bilder startar i skissblocket. Han går ut, tittar, nej ser.

– Jag måste teckna mig fram. Jag måste uppfinna en form för det jag ser, halvt omedvetet.

Pennan rör sig snabbt. Många skisser blir bara streck, andra mer bearbetade. Där stannar det, för stunden.

Många skissblock senare väljer han. Går igenom blad för blad, känner efter. Finns upplevelsen kvar? Få teckningar blir kvar efter sållningsprocessen. Tomas Herngrens måleri kännetecknas av lätta penseldrag, hans sätt att bevara autenticiteten utan att vara en exakt avbild.

– Det har inget att göra med att vara skicklig. Arbetar jag för mycket med målningen så förstör jag den.

– Det man ser kan man inte vara riktigt säker på. Jag måste försöka hitta det som är det absolut rätta, det som täcker min upplevelse.

– Om jag målar en gata så är det en gata, inte en symbol för helvetet. Han inser genast en självmotsägelse, i målningen Karons färjeläge är motivet ett älskande par på en mjölkpall.

– När målningen var klar så växte den för mig. Ungdomen dör, med tiden.

Med titeln tillförde konstnären just tidens obönhörliga gång; de som var unga på mjölkpallarnas tid finns inte längre. Alltså sitter de och inväntar, inte mjölkmannen, utan färjekarlen. Förebilden framför andra är Reginald Marsh, en amerikansk konstnär som inspirerades av sekelskiftets Ash Can School.

– De ville måla, inte det fina, utan det som var omkring dem. Det sanna.

På Konstforum visar Tomas Herngren måleri. Nytt är skulptur i porslinslera, pandemins ökade ateljétid gav honom möjligheten.
– Jag har ägnat mig mycket åt skulptur de senaste två åren. Men jag har alltid längtat Karons färjeläge. efter att få göra det, tycker mycket om lera.