Stefan Teleman

Det var en gång ett 60-tal: Moderna Museet var en ny, spännande konstmiljö och vi såg framväxten av en vänstergeneration som blickade kritiskt mot kapitalismen och USA:s krig i Vietnam. Det var befriande, övertygelsen fyllde oss och förändrade vår konstsyn. Vi kallade våra bilder kritiskt realistiska. Det var en pedagogisk konst, vi ville bli förstådda. Den kritiska realismen tog avstamp i fotorealismen och modernismen var död.

Idag vill jag gärna komma undan den fotoestetik som så totalt dominerar den kommersiella världen. Den känns både begränsande och ofri, missbrukad och smittad av girighet. En modern modernism utan absoluta pretentioner eller naturalistiska avbildningar, det tror jag är en frigörelse av godo.

Samtidigt med utställningen GUBBREA släpper jag boken Armlängds avstånd, ett samarbete med Erik Månsson.
De flesta av bokens bilder (och utställningens) bilder är målade med japanska färger, ett slag mellanting mellan akvarell och gouache.
Andra bilder är rena tuschmålningar och originalformaten är oftast 24×32 cm.

Författaren Sven Lindqvists bok Myten om Wu Tao-tsu (1967) utgör en viktig fond till bokens bilder. Han skriver: ”Guldet… kom från alla tider och kontinenter och sögs av kroppens kapillärer ut mot mitt ansikte. Även ögon och läppar täcktes. Min förtvivlan doldes under ett gyllene skal…” Anklagelsen gäller inte enbart utsugningen. Stölderna ackompanjerades av bomber som fortsätter att falla. I bok efter bok nagelfor Lindqvist västvärldens blodiga, ekonomiska krigföring. Kolonierna försvann och makten flyttades till de globala företagen. Vi övergödda demokrater konsumerar vidare, vi fortsätter att skita ner och klimatkatastrofen hotar.

Stefan Teleman 10 december 2023