Malin Lager

Malin Lager målar, med symaskinens nål och tunnaste tråd. Hennes verk är utsökta långt bortom det dekorativa. Utmaningen är att söka och finna sin idé, låta sig gripas och ge arbetet all den tid som krävs.

”Om du har en känsla för objektet så finns ingen gräns”. Det är inte Malin Lager som säger det, hon citerar amerikanske 1900-talsmålaren Andrew Wyeth, en av sina förebilder.

Malin Lager, som gästade Konstforum 2013, inleder galleriets återstart i nya lokalen på S:t Persgatan i  centrala Norrköping. Då, för nio år sedan, visade hon porträtt och stadsvyer.

– Porträtt är en utmaning. Människan som hon är, rakt upp och ner, säger Malin Lager och lyfter fram en annan förebild, amerikanen Chuck Close som slog igenom med stora blyertsporträtt på 1960-talet. En hel del har hänt när hon nu åter visar porträtt, rent synbart har motiven växt från ansikte till helfigur. Som ”Rune”, en äldre man i en bekväm fåtölj. Hans kläder berättar om en man med ett förflutet.

– Rune var en stor personlighet som närmade sig sitt slut, jag ville gestalta hur han blickade framåt med all sin livserfarenhet. ”Joyce Lee” mötte konstnären i Monterey i Kalifornien. Malin Lager var på besök och hade kameran med sig.

– När jag kommer in i hennes kök så har hon den här fantastiska väggen. Det händer i stunden, man får bara hänga med och ta det.

Kalifornien återvänder Malin Lager till varje år och det är där hon hittat trådrullar med färgnyanser som inte finns att få tag på i Sverige.

– Det är intressant hur material kommer till en. Jag hade just börjat med porträtt när en vän tog mig till en stor tygaffär. Där fanns en tunn och stark tråd som inte gick av så lätt, jag kunde gå djupare in i detaljerna, arbeta med ytterligare förfining.

Enkelt förklarat skapar Malin Lager sina bilder genom att bygga upp motivet med tygbitar på ett underlag. Så kommer symaskinen fram, en stabil och outslitlig Pfaffmaskin från 1984. I lager på lager ”laverar” hon med tråden för att få fram ljus och färgnyanser.

Naturen har vuxit fram som motiv under de senaste åren och den tar hon med till Konstforum. Åter är det fotografisk skärpa i ”Gräs I” och ”Gräs II”, men än mer ljusmagi. Obeskrivbar? Många har försökt men kanske dessa ord lyckas bäst: Med ett oändligt antal stygn i lika många färgnyanser skapas Malin Lagers konst. Motiven fokuserar ofta på detaljer – som en gren, en lav, en gatsten, en vattenpuss – och det är genom dessa som världen blir synlig och livet skönjbart. Och tiden. Malin Lagers bilder är och handlar om tid. Tiden att skapa och tiden att leva, om människan som under sin tid på jorden lämnar spår.

– Det kom ett stort vitt kuvert från kungliga hovstaten. Kungaparet hade köpt en bild av mig tidigare. Hade något gått sönder, skulle jag laga?

Inget hade gått sönder, det var en inbjudan. Malin Lager erhöll Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig gärning år 2021. Texten ovan är en del av motiveringen.

Tiden att skapa och tiden att leva. Glöm snabbmatad raksöm, stygn läggs till stygn i djup koncentration.

– Tiden och motståndet ger utveckling i arbetet. Det handlar om att gräva fram till djupaste källan. Andrew Wyeth säger ”Ones art goes as far and as deep as ones love goes”.

Utställningsperiod 20/8- 4/9-2022

S:t Persgatan 86,

Norrköping