Elin Magnusson

”Det är kärlek och mörker på samma gång”

Konstnären Elin Magnusson har kallats hem till Östergötland och Norrköping med jämna mellanrum, utställningarna har växlat mellan det provocerande och det kärleksfulla. Vad än hon ger sig i kast med så löper hon linan ut, vänder och vrider på sitt tema, använder de uttrycksformer som krävs.
– Jag gräver mycket där jag står, säger hon och förklarar det med arvet på pappas sida, bondesläkten som arbetade med både djur och skog.

Under senaste utställningen i Norrköping, ”Så känn med handen mot marken” på Galleri 7B 2020 ställde hon ut farfars snickarverktyg. Fast repliker, nogsamt snidade i trä.
I utställningen ”Act on Instinct” på Verkstad 2013, ifrågasatte hon, vände och vred hon på modersroll och föräldraskap med hjälp av rådjursfilm, undrande och skeptisk, och ett jättestort fågelbo – inte för ungar utan för kvinnan. – Då ifrågasatte jag kärnfamiljen.

Nu ställer konstnären kärleken i centrum. – Jag vill illustrera kärleken till ett barn och till att vara mamma. Detta att hjärtat flyttat utanpå kroppen, för att lämna plats. Det är kärlek och mörker på samma gång. Det är så det ska vara.
Utställningen på Konstforum har fått titeln ”En värkande vakande björn”. Björnen är honan som föder sin unge i vinteridet, vakar över sitt barn och ger det mat. Här gestaltad av grova tallgrenar.

Elin Magnusson arbetar sedan en tid även med tenn och har med några sådana objekt.
– Tenn är en metall som är lätt att jobba med, det går att smälta hur många gånger som helst. Jag har
gjort en pöl. Det är vad jag kan ge honom – grunden. Han kan forma om sig själv sedan, hur han vill.
– Det är inte ett ifrågasättande utan en tota kärleksförklaring. Mer punk än någonsin! Ärligt!

ELIN MAGNUSSON
2007–2010 Konstfack, Stockholm
2005–2007 Konstlinje, Östra Grevie folkhögskola,
Malmö
2003–2004 Genusvetenskap, Malmö Högskola.